I helgen har Miljöpartiet haft seminariehelg för kommun- och landstingspolitiker och jag passade naturligtvis på att matcha in seminariepassen om stadsplanering. Seminariet om grön stadsplanering sprängde deltagargränserna och fick byta bort seminarierummet mot kongresshallen.
Vad Miljöpartiet vill har för stadsbyggnad är kanske inte alltid självklart, liksom med alla andra partier. Miljöpartiet på riksplanet lanserade på Almedalen i somras ett spännande PM om grön stadsplanering och våra gröna riksdagsledamöter har lagt en motion om en grönare stad. En fråga som tydligt kom upp i diskussionerna var vilken roll Miljöpartiet ska spela i samhällsplaneringen.
Vi var flera som tyvärr upplever vårt parti som ett klassiskt protestparti, när det kommer till själva stadsplaneringen. En del av oss gröna upplever att vi sällan har ett reellt inflytande i samhällsplaneringen, där sossar och moderater tillsammans kramar både biltrafik och externa köpcentrum. Jag tror att detta, tillsammans med flera andra anledningar, har gjort att vi antagit en reaktiv roll i samhällsplaneringen, där vi från Miljöpartiet har reducerat oss själva till nej-sägare.
Det kommer flera dåliga förslag om nybyggnation och vi har naturligtvis försökt stoppa de planer som vi inte tycker om. Nu påpekade miljöpartister från flera kommuner att det är dags att utveckla vår politik inom stadsplaneringen till att bli mer proaktiva och tydliga. Vi är många som vill bygga fler bostäder för de som letar efter hem och som vill bygga fler verksamhetslokaler för entreprenörer och föreningsliv. Om vi inte vill bygga detta genom kontorslandskap, villamattor och punkthus, hur vill vi bygga de då?
Jag känner att samhällsplanerarbollen verkligen är i rullning inom Miljöpartiet, både här i Göteborg och i hela landet. När vi är emot ett projekt vars syfte ändå är gott, borde vi komma med ett motförslag, var vill vi istället bygga detta projekt? På seminariet menade miljöpartister från Upplands-Väsby att de hade motsatt sig projektet Väsby Sjöstad och istället tryckt på att bygga mer bostäder vid Älvsundavägen, där majoriteten bara vill ha trista köpcentran.
I Göteborg är vi miljöpartister stolta över att ha stoppat en större planerad utbyggnad i Kärras ädellövsskog och på Skansberget. Vi hoppas även kunna stoppa byggnation i grönområdet kring Renströmska sjukhuset i Kålltorp. Å andra sidan har vi vid flera byggprojekt föreslagit en ökad exploatering, exempelvis vid Östra Kvillebäcken och Stora Torp.
I valrörelsen hade jag och vårt gröna kommunalråd Kia Andreasson ett utspel om att göra om Dag Hammarskjöldsleden till en stadsboulevard och börja planera för ny stadsdel i Högsbo industriområde samt på tomytorna/parkeringsplatserna väster om leden. Detta skulle kunna ge flera bostäder och lokaler. Jag hoppas dessutom på att vi inom Miljöpartiet Göteborg snart ska komma ut med en tydligare strategi för var vi vill fortsätta stoppa bebyggelse och vart vi vill att massa spännande ny bebyggelse ska lokaliseras.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Hej
SvaraRaderaDet är ju intressant att ni diskuterat planerna i Upplands Väsby. Vi hade debatt i fullmäktige om detta igår. Kommunen befinner sig i en region med mycket stark utveckling. Fram till 2018 förväntas stockholmsregionen växa med nästan 200 000 människor. Det ställer mycket stora krav på ett mycket expansivt byggande.
Samtidigt måste vi ta hänsyn till att vi bygger med höga boendekvaliteter så att inte samma misstag begås som under miljonprogramsåren på 60- och 70-talet.
Älvsundadalen, är idag ett djupt skuggigt stenbrott som ligger mindre än 200 meter från Sveriges mest trafikerade motorväg, E4. Problemet är att höga boendekvaliteter inte går att uppnå där utan mycket stora insatser. Platsen lämpar sig utmärkt för verksamheter, men inte för boende.
Istället behöver kommunen titta på många andra platser där höga boendekvaliteter som attraherar nya väsbybor kan uppnås. En av dessa platser är Väsby Sjöstad, men det finns flera andra platser som vi idag utreder.
Att bygga bostäder utan att ta hänsyn till bostadskvaliteter för de boende utan istället bygga först och fråga sedan är planekonomiskt tänkande och ett olyckligt inslag i bostadsdebatten.
Erik Palmstierna
http://dittvasby.wordpress.com/